söndag 23 november 2014

Intressant omgång i Premier League!

Full omgång i engelska högstaligan som i morgon kompletteras med det sena måndagsmötet mellan Aston Villa och Southampton. Helgens matcher bjöd på flera intressanta och kanske smått överraskade resultat, andra mer självklara.

Under lördagen fick vi se ett vilt kämpande United som kunde, efter mycket hjärta, själ och ett bländande målvaktsspel ta med sig alla poängen från Emirates mot Arsenal. Ett Arsenal, som ändå får ses som något av ett favoritlag för United att möta på senare år. Matchen i sig var underhållande, fartfylld och svängig. Arsenal hade det mesta av spelet men skapade inte överdrivet mycket målchanser, dock ett par klara. De Gea var för dagen omutlig i Unitedmålet och fick endast kapitulera till Girouds 1-2 kanon! Ett United som i och med segern för första gången på ett tag tar sig upp på en fjärdeplats som i nuläget innebär europaspel/europakval. Ett klart fall framåt.

City kunde till slut betvinga Swansea efter mål av Toure. Citys spel hackar fortsatt och har en tuff uppgift mot Bayern i Champions League i veckan. På Stamford Bridge var det däremot inget snack om saken, och hade det inte varit för en storspelande Ben Foster i West Bromwichmålet så hade siffrorna blivit klart mycket större än 2-0. Mål av Costa, Hazard och en tidig utvisning för Yacob i West Brom betydde att allt efter matchminut trettio bara kan betraktas som en transportsträcka. Chelsea såg precis så där självklara och extremt kontrollerande ut som bara Chelsea under Mourinho kan göra.

Idag (söndag) fick vi se ett Liverpool som återigen föll igenom, denna gång mot Crystal Palace borta. Det började bra när Lambert gjorde 1-0 efter bara två minuters spel! CP kämpade sig dock in i matchen och kunde mycket tack vare Bolassi och Jedinak till slut titulera sig segrare efter en imponerande uppvisning i hjärta och inställning. I kvällens sista match mellan Hull och Tottenham fick det senare nämnda laget med sig alla tre poäng efter en felaktig utvisning och en del flyt. En viktig seger för Tottenham i vilket fall eftersom den gjorde att man inte halkade allt för långt ner i tabellen.

Konstateringar från helgens omgång är följande:

  • Kan United behålla inställningen är de återigen att räkna med.
  • Chelsea kommer med största sannolikhet vinna PL i år.
  • Liverpool blir nog inte bättre än ett mittenlag denna säsong.
  • Tottenham är helt utan riktlinjer och styrning och kommer fortsätta att tappa poäng här och där. Man har tur idag.
  • Striden kring både 3-4:e platsen och vid nedflyttningsstrecket kommer bli riktigt jämn i år.
  • Crystal Palace är på väg uppåt.

/Mattias Sundqvist

onsdag 12 november 2014

Svenska herrlandslagshandbollens utveckling och till viss del utvecklingen inom svensk landslagsidrott

Efter att ha varit hemma en vecka med avslitet korsband så har man hunnit tänka och fundera en hel del kring saker och ting. Jag har två ämnen jag vill behandla. Men jag väljer att spara det andra till ett annat tillfälle eftersom jag inte känner att jag har tillräckligt mycket kött på benen. Ämnet jag tänkte beröra kort idag är den olyckliga utvecklingen inom svenska herrarnas handbollslandslag. Där vi gått från ett mästarlag till ett mediokert landslag (med undantag för OS- silvret 2012).

För några veckor sedan så lämnade handbollsspelaren Kim Ekdal DR in handduken för fortsatt landslagsspel. Det är onda knän som sätter stopp för att Kim ska kunna kombinera både klubblag och landslag. Han väljer alltså att gå samma väg som Marcus Alm gjorde för ett antal år sedan, kanske tiotalet år nu, minns inte riktigt. Under Bengt Johanssons glansdagar hade sådana här val varit otänkbara. Det var en annan tid då, ett annat Sverige, en annan inställning. Det finns en gammal historia om hur "Bengan" bänkade fyra spelare i en final för att de saknade hunger. Han hade efter avancemanget till en final i EM eller VM frågat spelarna: Är det någon i truppen som känner sig nöjda med att vi är i final? Och fyra stycken hade svarat ja. Då sa Bengan, bra då sitter ni på bänken i finalen.

90-talets handbollsherrar hade en offervilja, ett "jävlaranamma" och en uppoffrande själ som jag tror att dagens handbollsherrar saknar. Den sista resten kvar av detta jävlaranamma fanns hos Jernemyr och finns nu kanske då slutligen hos Tobias Karlsson som fortfarande är aktiv några få år till. Jag klankar inte ner på Ekdal och kanske inte Alm heller för den delen men konstaterar att detta inte hade varit ett problem för den gyllene generationen på 90- talet. Spelare hade inte tillåtits att göra så här. Moralen var då att man körde rakt in i kaklet, till varje pris. Visst ser konkurrensen hårdare ut nu, med ett franskt landslag som haft bra handbollsspelare under hela 2000- talet, där Karabatic varit en lysande fältherre. Det finns bra nationer som Danmark med Hansen, Kroatien, Spanien, Island om de lyckats få fram en stabil målvakt samt Polen m.m. vilka varit på uppåtgående under en längre tid. Fortfarande så talar statistiken sitt tydliga språk och det är inte direkt att det har saknats talanger i svensk handboll, vi får ständigt fram nya. Men landslagets status har omvärderats och i en värld där det är viktigare att tjäna pengar än att visa hjärta så är det tyvärr ingen oväntad förvandling, men fortfarande en beklaglig sådan för alla som är handbollsengagerade. Detta problem är inte isolerat till handbollen utan finns i basketen med Jerebko, ishockeyn med KHL spelare, m.m.

Det är väl kanske precis som med tennisen och mycket av annan sport, Sverige är ett för litet land för att konkurrera med de allra största. Kanske hade vi en bättre trupp på 90- talet. Kanske hade vissa länder inte lika bra trupper då. Men anledningen till att Sverige varit bra i sport (ishockey ett tydligt exempel) är därför att det alltid funnits en offervilja, en strävan över att vara en del i något större, kollektivet. För när man ska summera så kan inte Sverige tävla med individualistisk skicklighet, vi är ett för litet land för det. Det säger sig själv att kan man välja mellan 80 miljoner invånare och 9 miljoner så blir alltid landslaget med 80 miljoner bättre, såvida man inte slår dem på andra sätt. Finns solidaritet? Finns offervilja inom en bransch där matcherna duggar tätt och säsongen är lång? Sverige har blivit individualistiskt och frågan är om idrotten kan förbli kollektiv.

/Författat av Mattias Sundqvist

måndag 31 mars 2014

Allsvenska premiären 2014, då fotbollen hamnade i skymundan.

Äntligen vår. Äntligen grönt gräs, vitsippor, sol och värmande känslor. En årstid av hopp, tilltro och tilltagande värme. Det är precis så man kan definiera våren när den kommer i antågande. Allsvenskan i fotboll ligger ofta nära sammankopplad med denna smygande vårvärme. I år känns det dock som att dessa två annars så välsvarvade intåg hamnat isär.

Premiärdagen i allsvenskan kantades av en dödsmisshandel. Vad jag förstår så tillhörde denne Djurgårdssupporter ingen firma eller fientlig supporterklubb utan var bara en helt vanlig kille som ville gå och se sitt favoritlag spela fotboll. Han lämnar nu en familj och i viss mån även hela Sverige i djup sorg. Sällan har man sett så svarta rubriker från sportjournalister och folk som uttalat sig på sociala medier. Man pratar om att krafttag måste göras för att styra upp fotbollen och stävja fotbollsvåldet.

I samband med fotboll har det genom historien ständigt funnits våldsincidenter. Förr i tiden var våldsamheter på arenan det största problemet, ett problem som nu istället flyttats ut i samhället. Min åsikt är att fotboll är en del av samhället och mycket av de problem som finns i stort, återspeglas inom fotbollen. Borde vi för den sakens skull acceptera våldsdåd av denna art? Självklart inte, men vilka signaler sänder samhället ut? Mord kan ge 15- års fängelse och grövre våldsbrott har straffsatser som ofta understiger de som ertappas med ekonomisk brottslighet. Kombinera detta med en växande främlingsfientlighet, en kanske inte helt lyckad integrationspolitik och växande psykisk ohälsa. Det krävs inte en raketforskare för att förstå att det finns polariseringsfaktorer i Sverige.

Jag förstår att man efter en sådan här händelse inte vill skräda orden utan genast utfärda krafttag mot fotbollen. Men är det fotbollens fel? Eller är det attityder och värderingar i samhället som får sina uttryck i samband med fotboll? Visst man kan skapa register av befintliga huliganer (något man säkert redan har) och föra striktare kontroller över vilka som får komma in på arenan. Men då tror jag man missar en viktig del och det är att fotbollen bara är ett uttryck av hur samhället mår i stort, och tyvärr finns det oprovocerade våldet överallt.

/Författat av Mattias Sundqvist

lördag 14 september 2013

Intressant Premier League lördag som innehöll många olika ingredienser!

Det har varit en fullspäckad och innehållsrik Premier League lördag. David Moyes och United har återigen stått som vinnare. Mezut Özil har debuterat, en islänning har gjort två fina mål och frälst Spurs, Chelsea och Manchester City har tappat mark i toppen.

Lördagens fotboll sparkades igång 13.45 med Manchester United hemma mot nykomligen Crystal Palace. En säker 2-0 vinst för de röda och debut för Fellaini som fick spela cirka 30 minuter och såg komfortabel ut i sin tilltänkta roll som central motor på mittfältet. Det blev för mig väldigt tydlig att Fellaini är en smart spelare och man verkligen ser hur han söker sig runt på planen i jakt efter att komma in i rätt position för att kunna inverka i spelet. Dessutom har han fina fötter och ett starkt huvudspel och kommer trots min tidigare skeptisism att bli viktig för oss i år. Man blev sugen på att köpa en Fellainiperuk och åka över till Old Trafford och sätta sig mitt i havet på Old Trafford. Spelet lämnar dock fortfarande en del övrigt att önska och det känns bitvis väldigt statiskt för United. Båda målen görs på fasta situationer (straff och frispark). Tre poäng är dock tre poäng och jag tror att det kommer att se bättre ut allteftersom. Glädjeämnen fanns dock och ett av dessa var en ung intressant spelare som fick chansen sista tredjedelen av matchen, Adnan Januzaj. En 18-årig vänsterytter som verkar ha gott självförtroende och gillar att utmana. Hans ambition gav även belöning i form av den frisparken som resulterade i 2-0.

De senare matcherna bjöd på Tottenhamseger hemma mot Norwich med 2-0 efter två mål av islänningen och mittfältaren Sigurdsson, som måste vara blyviktig för "Lagerbäcks" Island. Två 1-1 matcher mellan Fulham- West Brom och Hull- Cardiff, efter sen kvittering av West Brom. City gick mållösa i mötet mot Stoke, en match där Stoke enligt uppgifter från Viasat ska ha varit närmast segern.

En debuterande Özil förgyllde Arsenals spel tillsammans med en formstark och bombsäker Ramsey som smällde in två kassar vilket gav "The Gunners" en säker 3-1 seger borta mot Sunderland. Arsenal ser intressanta ut. Speciellt på mittfältet med namn som Arteta, Cazorla, Özil, Ramsey, Wilshere och Walcott. I lagets andra lagdelar finns det dock en del och brister man kan peka på. Försvaret darrar fortfarande och Koscielny är ingen försvarare för ett tänkt topplag, han drar idag på sig sin andra straff för säsongen. I anfallet finns en Giroud i bra form som tyvärr linkade av planen i slutet av matchen (tveksamt om det var så allvarligt) och med Podolski redan långtidsskadad så klarar Arsenal inte av fler avbräck på spetsanfallare.

Kvällens knall i den sena matchen stod Everton för som med hårt arbete, fina fötter på ytterbackar och hjärta lyckades kämpa ner Morinhos Chelsea och vinna med 1-0, efter mål av födelsedagsbarnet Naismith. Mourinho såg väldigt trött ut. Något jag tycker han har gjort under alla inledande matcher för Chelsea och jag spekulerar i om att tiden i Real Madrid fortfarande sitter i honom, en tid som bjöd "The special one" på många påfrestningar.

Premier League känns intressantare och hetare men även mer oviss än tidigare år. Det känns som att toppen är bredare och att det finns många nya talanger att hålla ögonen på. VM- kval och mästerskap i all ära, men det finns inget som går upp emot sprakande ligafotboll!

/Skriven av Mattias Sundqvist

lördag 25 februari 2012

Landslagssamling

Då var det snart dags för en ny landskamp för Erik Hamrens blågula lag. Eftersom det är ytterst få matcher kvar innan det stundande EM i Polen/Ukraina bör flera av de uttagna spelarna göra sitt yttersta för att visa förbundskaptenen varför de ska få vara med i truppen. Tyvärr finns det väldigt många frågetecken runt truppen, om vilka som ska vara med och vilka som ska spela från start, och sällan finns det områden som är så infekterade som uttagningen av landslagsspelare. Att jämföra med Melodifestivalen blir det som att aldrig tycka att rätt låt vann, oavsett hur överlägsen den vinnande låten är övrigt fält. Alltså blir det många skriverier och framförallt kommentarer full av ilska och missnöje. Ett typexempel på en spelare, som mer än någon annan i dagens lag, som fått känna av båda sidorna av mediadrevet är Anders Svensson. Elfsborgaren var den spelare som var mest uppskattad av svenska folket och som alla krävde skulle få starta, när istället firma Söderberg-Lagerbäck gång på gång valde defensivt lagda spelare utan någon större kreativ förmåga. Anders Svensson var älskad, var den passningsspelare och tekniker som alla uppskattade att se på plan och som till slut fick chansen med forne lagkamraten Linderoth.

Idag är situationen helt annorlunda för Anders. Media försöker gång på gång betona hans betydelse för landslaget, och framför allt hans spelintelligens och rutin. Tyvärr har den unge tekniska grabben från Göteborg nu tvingats att flytta ner i banan och därmed inte nyttja sin kreativitet i samma grad som tidigare, och möjligtvis är det detta som har fått flertalet kommentarer de senaste åren, att istället börja vilja avsätta honom från mittfältet. Anders Svensson är gammal och han innehar egenskaper som andra fortfarande saknar. Hade nu framför allt Ekdahl eller Djuric (har säkert glömt många viktiga namn) visat sig större ute i Europa alternativt dominerat i Allsvenskan, så skulle den gamle Elfsborgaren kanske rätteligen petats undan. Idag är det dock av vitalt intresse för Sveriges landslag att Svensson finns som ankare på mittfältet.

Författat av: Markus

torsdag 16 februari 2012

Läget i de större europeiska fotbollsligorna!

Det börjar dra ihop sig inför vårspurten i de större ligorna. Förutom högaktuella Champions League finns även ligaavslutningarna att se fram emot. Läget i de större ligorna (Tyskland, England, Italien och Spanien) är följande. Tabellerna som illustrerar läget inkluderar de lag som är inblandade i guldstriden och statistiken inkluderar spelade matcher, vinster, oavgjort och förluster, målskillnad samt totalpoäng. Vid varje tabell får vi en kort analys och tipp om fortsättning.

Tyskland:
1 Dortmund      21 14  4  3  46-14  46
2 B Munchen     21 14  2  5  49-14  44
3 Mönchengladba 21 13  4  4  34-12  43
4 Schalke       21 13  2  6  46-28  41

Känns som guldet står mellan ettan och tvåan, men det är fyra lag inom räckhåll.
Mitt tips här blir Bayern München tack vare den klart starkaste truppen. Det som dock talar för Dortmund är att man inte har något betyngande europaspel.

England:
 1 Man City      25 19  3  3  64-19  60
  2 Man United    25 18  4  3  61-25  58


Är väl i ärlighetens namn ingen som tror att trean Tottenham ska blanda sig in. City har klart starkast trupp och ligger redan nu i förarsätet. United har dock en grym vinnarkultur som "sitter i väggarna", mitt tips blir ändå City då United haft en väldigt skadetyngd säsong och sett till deras centralmittfält inte borde ha något att göra med gulddiskussionen egentligen, men United är United.

Italien:
1 Milan         23 14  5  4  45-20  47
2 Juventus      22 12 10  0  33-13  46
3 Lazio         23 12  6  5  37-24  42
4 Udinese       23 12  5  6  34-22  41


En väldigt jämn serie där obesegrade Juventus ser stabilast ut. Milan har en hög högstanivå vilka de återigen visade när de krossade Arsenal med 4-0 igår. Mitt tips är att Juventus tar första scudetton sedan degraderingen.

Spanien:
1 Real Madrid   22 19  1  2  75-21  58
2 Barcelona     22 14  6  2  63-16  48

Barcelona har mer eller mindre kastat bort ligasegern. Tipset är att Barcelona vinner båda "El- classico" mötena men att Real kniper guldet.

/Författat av Mattias Sundqvist

tisdag 14 februari 2012

Nu lägger vi ner Evra och Suarez röran!

Ovanstående var vad som präglade helgens fotboll. Det var inte vad som hände på plan utan hela saken runtom som speglade mötet mellan de två anrika klubbarna Manchester United och Liverpool på lördagsförmiddagen. Att det spelades rätt hyfsad fotboll och att United såg väldigt stabila och passningssäkra ut fick inget utrymme utan allt ljus hamnade på Suarez.

Jag tycker det här är överspelat nu, det är tramsigt att ständigt elda på brasan med allt man kan få tag i. I mina ögon (och jag är ändå Unitedsupporter) så är Evra och Suarez lika goda kålsupare, ja Evra kanske till och med är en större kålsupare för han vet mycket väl vad han gör till skillnad från Suarez. Suarez problem är helt enkelt att han är korkad och lättprovocerad. Evra vet mycket väl vilka strängar han skall spela på för att få Suarez ur balans och efter den uteblivna handskakningen så kom flera provokationer från unitedspelaren som liverpoolspelaren tände på, samt manipulerades åt precis det håll Evra ville.

Att Evra är kapten är för mig en gåta. En kapten ska föregå med gott exempel, ha bra kommunikation mot domaren och vara en av de mer framträdande spelarna i laget. I mina ögon uppfyller inte Evra någon utav dessa kriterier, någon ledare är han inte heller.

Det är också beklageligt att FA inte kan agera sakligt utan bara är intresserade av att statuera exempel. För studerar man de bevis som fanns i samband med Suarez avstängning så är de inga som hade fällt någon i en civilrättslig domstol inte. Något som är positivt dock är att det inte verkar bli någon ytterligare avstängning efter helgens möte, och nu är det god tid att lägga ner häxjakten och mobbningen på Suarez. Han må inte vara den mest klipska människan i världen men en fullgod fotbollsspelare och ska nu få chansen att visa sin potential utan att han hela tiden behöva tryckas ner. Det är dags att sätta fotbollen i första rummet och inte sparka på någon som ligger.

/Författat av Mattias Sundqvist