Landslagssamling

Då var det snart dags för en ny landskamp för Erik Hamrens blågula lag. Eftersom det är ytterst få matcher kvar innan det stundande EM i Polen/Ukraina bör flera av de uttagna spelarna göra sitt yttersta för att visa förbundskaptenen varför de ska få vara med i truppen. Tyvärr finns det väldigt många frågetecken runt truppen, om vilka som ska vara med och vilka som ska spela från start, och sällan finns det områden som är så infekterade som uttagningen av landslagsspelare. Att jämföra med Melodifestivalen blir det som att aldrig tycka att rätt låt vann, oavsett hur överlägsen den vinnande låten är övrigt fält. Alltså blir det många skriverier och framförallt kommentarer full av ilska och missnöje. Ett typexempel på en spelare, som mer än någon annan i dagens lag, som fått känna av båda sidorna av mediadrevet är Anders Svensson. Elfsborgaren var den spelare som var mest uppskattad av svenska folket och som alla krävde skulle få starta, när istället firma Söderberg-Lagerbäck gång på gång valde defensivt lagda spelare utan någon större kreativ förmåga. Anders Svensson var älskad, var den passningsspelare och tekniker som alla uppskattade att se på plan och som till slut fick chansen med forne lagkamraten Linderoth.

Idag är situationen helt annorlunda för Anders. Media försöker gång på gång betona hans betydelse för landslaget, och framför allt hans spelintelligens och rutin. Tyvärr har den unge tekniska grabben från Göteborg nu tvingats att flytta ner i banan och därmed inte nyttja sin kreativitet i samma grad som tidigare, och möjligtvis är det detta som har fått flertalet kommentarer de senaste åren, att istället börja vilja avsätta honom från mittfältet. Anders Svensson är gammal och han innehar egenskaper som andra fortfarande saknar. Hade nu framför allt Ekdahl eller Djuric (har säkert glömt många viktiga namn) visat sig större ute i Europa alternativt dominerat i Allsvenskan, så skulle den gamle Elfsborgaren kanske rätteligen petats undan. Idag är det dock av vitalt intresse för Sveriges landslag att Svensson finns som ankare på mittfältet.

Författat av: Markus

Läget i de större europeiska fotbollsligorna!

Det börjar dra ihop sig inför vårspurten i de större ligorna. Förutom högaktuella Champions League finns även ligaavslutningarna att se fram emot. Läget i de större ligorna (Tyskland, England, Italien och Spanien) är följande. Tabellerna som illustrerar läget inkluderar de lag som är inblandade i guldstriden och statistiken inkluderar spelade matcher, vinster, oavgjort och förluster, målskillnad samt totalpoäng. Vid varje tabell får vi en kort analys och tipp om fortsättning.

Tyskland:
1 Dortmund      21 14  4  3  46-14  46
2 B Munchen     21 14  2  5  49-14  44
3 Mönchengladba 21 13  4  4  34-12  43
4 Schalke       21 13  2  6  46-28  41

Känns som guldet står mellan ettan och tvåan, men det är fyra lag inom räckhåll.
Mitt tips här blir Bayern München tack vare den klart starkaste truppen. Det som dock talar för Dortmund är att man inte har något betyngande europaspel.

England:
 1 Man City      25 19  3  3  64-19  60
  2 Man United    25 18  4  3  61-25  58

Är väl i ärlighetens namn ingen som tror att trean Tottenham ska blanda sig in. City har klart starkast trupp och ligger redan nu i förarsätet. United har dock en grym vinnarkultur som "sitter i väggarna", mitt tips blir ändå City då United haft en väldigt skadetyngd säsong och sett till deras centralmittfält inte borde ha något att göra med gulddiskussionen egentligen, men United är United.

Italien:
1 Milan         23 14  5  4  45-20  47
2 Juventus      22 12 10  0  33-13  46
3 Lazio         23 12  6  5  37-24  42
4 Udinese       23 12  5  6  34-22  41

En väldigt jämn serie där obesegrade Juventus ser stabilast ut. Milan har en hög högstanivå vilka de återigen visade när de krossade Arsenal med 4-0 igår. Mitt tips är att Juventus tar första scudetton sedan degraderingen.

Spanien:
1 Real Madrid   22 19  1  2  75-21  58
2 Barcelona     22 14  6  2  63-16  48

Barcelona har mer eller mindre kastat bort ligasegern. Tipset är att Barcelona vinner båda "El- classico" mötena men att Real kniper guldet.

/Författat av Mattias Sundqvist

Nu lägger vi ner Evra och Suarez röran!

Ovanstående var vad som präglade helgens fotboll. Det var inte vad som hände på plan utan hela saken runtom som speglade mötet mellan de två anrika klubbarna Manchester United och Liverpool på lördagsförmiddagen. Att det spelades rätt hyfsad fotboll och att United såg väldigt stabila och passningssäkra ut fick inget utrymme utan allt ljus hamnade på Suarez.

Jag tycker det här är överspelat nu, det är tramsigt att ständigt elda på brasan med allt man kan få tag i. I mina ögon (och jag är ändå Unitedsupporter) så är Evra och Suarez lika goda kålsupare, ja Evra kanske till och med är en större kålsupare för han vet mycket väl vad han gör till skillnad från Suarez. Suarez problem är helt enkelt att han är korkad och lättprovocerad. Evra vet mycket väl vilka strängar han skall spela på för att få Suarez ur balans och efter den uteblivna handskakningen så kom flera provokationer från unitedspelaren som liverpoolspelaren tände på, samt manipulerades åt precis det håll Evra ville.

Att Evra är kapten är för mig en gåta. En kapten ska föregå med gott exempel, ha bra kommunikation mot domaren och vara en av de mer framträdande spelarna i laget. I mina ögon uppfyller inte Evra någon utav dessa kriterier, någon ledare är han inte heller.

Det är också beklageligt att FA inte kan agera sakligt utan bara är intresserade av att statuera exempel. För studerar man de bevis som fanns i samband med Suarez avstängning så är de inga som hade fällt någon i en civilrättslig domstol inte. Något som är positivt dock är att det inte verkar bli någon ytterligare avstängning efter helgens möte, och nu är det god tid att lägga ner häxjakten och mobbningen på Suarez. Han må inte vara den mest klipska människan i världen men en fullgod fotbollsspelare och ska nu få chansen att visa sin potential utan att han hela tiden behöva tryckas ner. Det är dags att sätta fotbollen i första rummet och inte sparka på någon som ligger.

/Författat av Mattias Sundqvist

Händelserik vecka i NHL

Det har nu blivit dags för en gästbloggare att göra entré här hos oss på Sportgeniet. Min (Markus) och Mattias vän från tiden i Umeå, Staffan, ger här sitt första bidrag till bloggen. Men först lite info om vår nye skribent.

Namn: Staffan Berglund
Född: 1989
Bor: Umeå
Civilstånd: Singel
Sysselsättning: Studerar Civilekonomi, Inriktning Handel och Logistik
Favoritlag: Timrå IK, Gif Sundsvall
Intressen: Hockey, Fotboll, Skidor, både att utöva och titta på

Veckan som gått har varit händelserik borta i NHL sett ur ett svenskt perspektiv, där bland annat en av de största svenska spelarna fått sin tröja upphängd i ett av original six lagen. Jag pratar givetvis om Mats Sundin som spelade 13 säsonger i det anrika laget Toronto Maple Leafs och var lagkapten för laget 10 av de säsongerna. Han är även den spelare som gjort flest poäng för Toronto. Under den ceremoni som var för Sudden blev han avbruten av jubel ett flertal gånger. ”The ceremonial drop” skedde mellan Torontos kapten Dion Phaneuf och Montrealspelare och förre detta lagkamraten med Sudden, Tomas Kaberle . I Montreal har en av deras stora stjärnor äntligen fått fira att göra mål igen, Scott Gomez, som också är en av Montreal bäst betalda spelare. Han har dock haft lite problem med målskyttet det senaste året och hade inte gjort ett mål på ett år och fem dagar när han till slut lyckades få in en puck i torsdags.

En annan svensk som har hyllats den här helgen är Kenny Jönsson, som blev vald till 2000-talets första decenniums bästa spelare i New York Islanders och invald i klubbens Hall of Fame, efter att representerat klubben mellan 1995 och 2004. För att sedan vända hem och representera Rögle igen. Tomas Holmstöm bör också gratuleras efter att ha gjort sin 1000e match för Detroit i veckan. Det här av en kille som gick som nummer 257 i NHL draften 1994 och inte gick det första året han kunde draftas utan fick vänta några år. Hans något mer rutinerade lagkamrat och landsman Nicklas Lidström har nu spelat näst mest matcher för Detroit genom alla tider och hamnat på topp tio listan över flest spelade matcher i NHL med sina 1549 matcher. Gällande poäng har även andra intressanta saker hänt i helgen där Edmontons Sam Gagner är den första spelare på 23 år som har gjort 8 poäng i en match. Han blev den 12:e spelaren i NHL:s historia att lyckas med den bedriften.

Författat av: Staffan

I skuggan av...

allt hat som i dagarna målas upp inom media, där som vanligt nyanserade åsikter målas upp som fakta, och där Suarez har fått stämpeln som djävulen själv, spelades det, tro det eller ej, även en del fotboll. För så här är det, oavsett vilka händelser som sker och vad som än sägs och utspelar sig kring fotbollen så är det fortfarande världens största sport. Och i den sporten så är Suarez och Evra ytterst duktiga spelare. Likt Zlatan, Cassano, Terry, Barton med många fler så har de dock ett humör som många anser inte hör hemma på fotbollsplan. På samma gång vore väl sporten mindre intressant om inte vissa individer sticker ut, på gott eller ont. För att citera Emil i Lönneberga, om pigan Lina: "Jag varken tycker om henne eller inte". Nu lämnar denna blogg en värld av hat och låter skvallerpressen som Aftonbladet (och de engelska tidningar de härmar) ta hand om att sprida mer hat, rasism och rädsla i världen. Denna blogg koncentrerar sig istället på fotbollen.

Matchen mellan de gamla rivalerna United - Liverpool skulle ju nämligen avgöras på planen. Efter en hyfsat jämn första halvlek där gästerna höll i taktpinnen men inte lyckades skapa något större av intresse. Passningsspelet för Liverpool håller mycket kvar att önska och man får bara hoppas att de med ansvar i klubben också ser detta. United däremot visar gång på gång prov på riktigt bra passningsspel och effektivitet i avslut. Under helgen var och är det ytterst många intressanta matcher där bland annat Harry Redknapp inte verkar ha berörts märkvärt av den lediga Englandsposten, utan där hans lag istället totalt manglade högflygande Newcastle till ett dammkorn. 5-0 skrevs siffrorna till slut och Londonlaget kommer att sälja sig dyrt i kampen om en Champions League plats i år. Gunners tog välbehövliga poäng i matchen mot Sunderland där Henry återigen frälste kanonerna. I bottenmötena visa Yakubu återigen att han är en striker av klass men Rovers tappade ändå en 3-0 ledning till 3-2, vilket skvallrar om problem. Mark Hughes sågs som en stor frälsare när han kom till QPR, men nu är man under kvalstrecket igen. Fler matcher spelades men mest intressant måste ändå vara Toffees vinst mot Chelsea, där Pienaar var tillbaka i Liverpool-laget och gjorde en grym insats vid första målet. I Tottenham fick han inte riktigt chansen, vilket kan förklaras med att Spurs hade en enormt stor trupp där många bra spelare petas, men i Everton går denna ivriga Sydafrikan alltså in direkt och spelar med stort självförtroende.

Idag i engelsk fotboll vill WBA och Wolves båda klättra upp till en mer säker plats i ligan, där framför allt vargarna ligger mest illa till. I den andra matchen är det City som kommer att ha all press på sig för att inte bli bortdribblade av lokalrivalerna i kampen om ligaguldet, och räkna med att Villa får det hett om öronen.

Och sen en sista sak. Är du möjligtvis intresserad av att börja med sportbloggande? Hör då gärna av dig då bloggen har som ambition att växa! Skriv ett inlägg om vem du är, ange mail, och vilket område i sportvärlden som du har mest koll på, så hör vi av oss!

Författat av: Markus

Tunga möten!

Handboll och hockey har varit de senaste inläggens tema, men nu är det åter igen dags för ett inlägg om fotboll. Helgen som precis passerade bjöd på bland annat  Manchester City - Tottenham samt Arsenal - Manchester United. Uppstickarnas match mellan de förra och etablerad rivalitet mellan de senare. En sak av intresse är hur dessa matcher inte längre ses som en verbal mellan managers utan snarare hur insatserna på plan får avgöra kampen. Wenger och Ferguson har lugnat ner sig på senare år, kanske som ett resultat av att Mourinho tog för mycket plats i rampljuset och såg till att vara den aktör som flest managers skulle reta sig på. Samma sak kan dock inte sägas när Liverpool och Manchester United möts, då Ferguson alltid ger sig in i diskussioner, oavsett vem som nu lyckats hålla motsvarande position hos Pool. Detta hör till, och vore tråkigt om den rivaliteten försvann även där.

För att återgå till matcherna då så blev man inte besviken, förutom på Wengers knepiga byte i den matchen. City - Spurs bjöd upp på en händelserik match där de båda lagen inte riktigt visste vem som skulle ta hand om taktpinnen. Scott Parker visar sig vara ett riktigt bra köp av Redknapp men framför honom stod Bale, Van der Vaart och Modric och kunde inte bestämma vem som skulle leda. "Analytikerna" i studion menade att Bale med sin fria roll störde Modric och Van der Vaart, men är de verkligen så simpla i sitt spel att de själva inte kan nyttja fria positioner? Verkar uppenbarligen konstigt, och Spurs föll till slut efter en riktigt klantig kapning av King i slutminuten. Kaxige Balotelli satte enkelt straffen, som ett tydligt besked mot Defoe som sekvensen innan inte haft nerver nog att enkelt rulla in bollen i öppet mål. Senare på dagen missade Gunners återigen chansen att ta en seger mot storebror, där van Persie hade alla möjligheter att göra fler än ett. Men Ferguson skulle inte varit Ferguson om han inte lyckats att ta den segern också. Det är ingen kris i United, oavsett snack som har pågått, för där finns något som många andra klubbar saknar; en självgående maskin där det egentligen inte spelar så stor roll vilka delar maskinen består av. Alla vet vad som ska göras, och detta visar på betydelsen att hålla kvar en manager en längre period och låta denne utveckla hela organisationen. Det är bara att gratulera till en lyckad idé, där Wenger är den manager som närmast har tillåtits bygga, men där resultaten har uteblivit för att etablera en liknande maskin.

Idag, onsdag är det dags för återigen ett stormöte, mellan Liverpool och City. Pool har 1-0 från bortaplan och om man inte låtsas att man möter ett lag av mycket sämre status, bör man kunna ta sig hela vägen till final. Det är dags för en utökning av pokaler hos Liverpool!

Författat av: Markus

Från ljust till becksvart!

Så kan man benämna den förvandling som skedde i torsdags kväll. Från att ha varit vidare med hyfsade förutsättningar så är man nu nästan helt chanslösa att avancera till en eventuell semi- final. Efter att Makedonien slått ett svagt Tjeckien och efter att ett piggt Tyskland fullkomligt kört över ett viljelöst Sverige (om vi undantar Ekdahl) så känns det bara som att man vill gräva en stor grop och stoppa ner hela Svenska handbollslandslaget i denna. Allt annat än avancemang av Serbien och Tyskland i mellanrundan är fullkomligt ologiskt, omöjligt och orimligt. Hejdå för denna gång Staffan, Ola och co.

Becksvart kan man även titulera Barcelonas nya fullkomligt övergräsliga tröjor. De har nu längre inte bara världens grisigaste och mest osympatiska lag, de har även världens absolut fulaste tröjor. Denna utveckling som startade för några år sedan håller fortfarande i sig och verkar i och med nästa års upplaga fullkomligt eskalerat. Men va fan, det är helt rätt tycker jag och väl i linje med Barcelonas utveckling.

I helgen finns en del godbitar att vila ögonen på, bland annat City- Spurs och Gunners- United. Själv ska jag jobba så jag får inte njuta av detta, men håll till godo!

/Författat av Mattias Sundqvist

Vädrar sund optimism inför Sveriges fortsatta deltagande i handbolls- EM!

Igår spelade Sverige mot Tjeckien, en match som Sverige vann relativt komfortabelt med 33-29 sett till hela matchen, även ifall det såg lite svajigt ut på slutet då Tjeckien fick spela sex mot fyra.

Imponerade bland de svenska spelarna gjorde Kim Andersson som än så länge helt majestätiskt leder sitt lag genom fenomenala mål och framspelningar (den liggande knorren var en delikatess, likaså många framspelningar till kanterna). Kantspelarna Lundström och Ekberg imponerande, Ekberg som säkert satte sina straffar, kontrade in några baljor och för övrigt var skärpt i sina avslut, Lundström som var säkerheten själv och gjorde några viktiga mål.

Försvarsspelet och målvaktspelet lämnade dock lite övrigt att önska. Låga räddningsprocent på både Palicka och Sjöstrand, lite obeslutsamt i samarbete mellan ettorna och tvåorna som ledde till några utvisningar och väl lätta mål. Mittförsvaret såg dock helt okej ut och Jernemyr verkar vara piggare än på länge. Kan disciplinen i försvarslinjen höjas och målvaktsspelet förbättras så ser det ändå lovande ut. Vinst mot Tyskland imorgon så finns det goda chanser att nå en eventuell semi- final!

/Författat av Mattias Sundqvist

Upp till bevis Kim Andersson!

Handbolls EM står klämtande vid dörren, 19.30 ikväll smäller det av. Jag är för ovanlighetens skull ganska dåligt insatt i detta mästerskap, men vet en sak. Eftersom landslaget har fått flera återbud på skadade och omotiverade spelare, jag menar Marcus Alhm vad är grejen? Så vilar ansvaret återigen på en man vars axlar aldrig varit tillräckligt stora för att bära ett landslag. Jag pratar givetvis om Kim Andersson. Själv har jag aldrig riktigt gillat honom, jag vet inte ifall det handlar om att han förstörde mitt 31-23 och 31-25 tips vilket snuvade mig på någon tusenlapp genom att skicka in 32-23 back in the days, eller ifall det är hans psyke och beslutsamhet som aldrig riktigt verkar hålla i de blågula ränderna.

Det är härligt att se Pallicka uttagen i målvaktsuppställningen tillsammans med Sjöstrand. Det är tråkigt att Jonas Källman saknas, att Carlén är skadad. Sverige har en ganska tunn trupp som inte har råd med dippar i mästerskapet, men vi har och andra sidan börjat vänja oss vid detta. Glansdagarna från 90-tal och en bit in i milleniumet är förbi. Handbollens världstopp har som så mycket annat i sportvärlden förbättrats och breddats och den svenska dominansen likt den vi hade inom tennisen är förbi. Ola och Staffan har dock spetsat upp svensk handboll och tagit den tillbaka på rätt spår. En fjärdeplats senast i VM på hemmaplan är inte fy skam. Om denna bedrift ska upprepas eller tom förbättras så krävs det dock ganska mycket. Ett solit och urstarkt försvarsspel ala Karlsson/Jernemyr tillsammans med ett imponerande målvaktsspel, spetsat med en Kim Andersson i form och med psyket på rätt ställe! Det är vad som krävs för att Sverige ska ta sig någonstans i detta mästerskap.

/Författat av Mattias Sundqvist

Lundqvist har tagit tillbaka Rangers till den absoluta toppen!

Det har nog inte undgått någon som har ett öga till NHL att Rangers just nu är stekheta. Hetare än man varit på bra lång tid, ja man får gå tillbaka i tiden till mitten av nittiotalet för att hitta något liknande. 1994 vann Rangers senast Stanley- Cup anförda av Mark Messier, Adam Graves, Brian Leetch, Mike Richter mfl. 2012 heter fanbärarna bland annat Gaborik, Richards och inte minst Lundqvist. Det finns i årets upplaga en bra mix av unga och äldre mer erfarna spelare. Det finns förutom Lundqvist svenskintressen i bland annat Hagelin och Strålman. Det finns en harmoni och en offervilja och ett jävlaranamma som man inte sett sen Messier manade på sina fältherrar. En annan viktig orsak och bidragande faktor är coachen och perfektionisten John Tortella. En coach som man trodde skulle vara nöjd så här långt med lagets placering och prestation, men han vill ständigt ha mer ut av sina spelare och skäller ut och blir förbannad när han inte får det. Han har väckt och sparkat igång divor och han har inspirerat Lundqvist till att börja tro på guld för första gången under dennes karriär.

Ett liv i sus och dus har för Lundqvist blivit blodigt allvar. Istället för att fokusera på vilken porsche han ska ta till träningen eller matchen så finns nu allvarligare och alltmer närvarande tankar om saker som glimmar i burväktarens sinnen. Lundqvist har varit outstandig i år. Han har varit bra tidigare säsonger men i år har han varit helt brilliant. I nio av de tio senaste matcherna har han släppt in två mål eller färre. Det känns som en kniv i hjärtat varje gång Lundqvist vilas till förmån för Martin Biron. Det är dock en nödvändighet eftersom Rangers omöjligt kan vinna Stanley- Cup utan en Lundqvist i sin livs form för det är precis vad han är i nu. Rangers var mer eller mindre utspelade mot Pittsburgh under hela matchen natten till lördag, men det spelar ingen roll när svensken fullkomligt spikar igen. Endast ETT skott av trettioåtta går in, ett enda. Rangers förmår bara att skjuta tjugoen skott men vinner med 3-1, makalöst.

Rangers ligger tillsammans med Boston i toppen av den östra divsionen och hela NHL, det har inte hänt tidigare under 2000-talet. Efter en knackig inledning verkar allt stämma för de rödblå. Om Lundqvist kan konservera sin form, Tortella fortsätta att skälla ut sina spelare och ungdomarna fortsätta att växa så ser det spännande ut för Rangers. Lundqvist val (kanske av bekvämlighet) att stanna i den stora staden kanske till sist visar sig att vara ett genidrag. Målvakter är ju som bekant bäst när de närmat sig trettio, så låt de sista ljuva åren, bli de bästa i hans liv.

/Författat av Mattias Sundqvist

Knepiga resultat, gedigna skadelistor och oslagna rekord!

Nyårsaftons Premier League fotboll innehöll en hel del överaskningar. Efter att Liverpool imponerande hade besegrat Newcastle på fredagskvällen, mycket tack vare en pigg Bellamy, så var det planenligt dags för fotboll på Nyårsafton. På grund av den tuffa matchningen i ligan under jul och nyårshelgen så sattes många lag på prov, allra tydligast topplagen Chelsea, United och Tottenham men för all del också Arsenal.

Förluster både i United och Chelsea lägrena. Arsenal klarade sig undan med blotta förskräckelsen, samtidigt som Tottenham bara nådde oavgjort borta mot ett visserligen svårspelat Swansea. United hade inför matchen mot bottenlaget Blackburn inte mindre än tolv personer på skadelistan, därför rockader i backlinjen och mittfältet blev nödvändiga. Ett trögflytande mittfält, en klumpig anfallare, en tveksam domarinsats och ett mycket osäkert försvar med De Gea i spetsen var bidragande orsaker till förlusten. Jag är säker på att det definitivt inte var så här Fergusson ville fira sin 70-årsdag.

Något målrekord för Van Persie blev det inte heller. Holländaren stannade på 35 baljor och blev därför ett kort bakom Shearer på 36 mål under en säsong. Van Persie hade ett ruskigt målsnitt under framförallt november månad, något som tyvärr inte höll i sig December. Nostalgiska Newcastle supportrar jublar lite i smyg samtidigt som Van Persie säkert grämer sig...

/Författat av Mattias Sundqvist