En spelare - ett lag

Många är vi som väntat på återkomsten av Steven Gerrard till den röda matchtröjan. Särskilt i tider då vi lyckats ha överlägset flest ramträffar av alla lag och vi dessutom haft en målskörd som är sämst i ligan. När Gerrard kom in i förra hemmamatchen mot ett sänkt Blackburn, som i princip bara väntar på att bli av med sin tränare och få in lite ny energi i klubben, syntes det tydligt hur viktig vissa spelare är för sina lag. Då pratar jag inte om Martin Olsson i Blackburn, som visserligen skulle kunna åstadkomma en hel del i det blåvita laget från norra delarna av England. Utan jag pratar om Steven Gerrard, som med sin blotta närvaro lyfta varje spelare på plan flera nivåer, vilket var välbehövligt då de röda inte direkt har visat nåt större intresse på plan senare matcher. Alldeles för mycket krångel och ogenomtänkta passningar och löpningar. Gerrard kommer in, slår ett inlägg till Carroll, och den senare är bara en storspelande Mark Bunn ifrån att komma igång med målskyttet igen. Gerrard visar vad de andra spelarna saknat, enorm kvalitet.

I gårdagens match var det återigen en Gerrard som visade vägen, inte minst med att minska antalet ramträffar genom att helt enkelt tunnla en utrusande Tim Krul i Toons mål. Nu ser vårsäsongen riktigt lovande ut, trots en avstängd Suarez, vars fall inte kommer att diskuteras här. Personligen hade jag låtit Maxi lira till höger och Downing till vänster, vilket jag inte fattar alls varför han inte gör. Visserligen låg Enrique och Downing i början på samma löpningar, men sånt växer man in i genom att spela tillsammans. Genom att flytta Downing till höger missar vi att nyttja hans stadiga vänsterinlägg, vilket Carroll verkligen skulle behöva. Istället när han går runt, tvingas han nästan uteslutet att vända sig tillbaka för att byta fot till vänstern. Bellamy är för målfarlig för att hålla utanför, trots att jag är ett fan av Kuyt och jag hade låtit han spela på topp tillsammans med Carroll. För trots allt, Carroll är stor och stark, och rätt som det är kommer det att komma mål där också. Om nu Steven Gerrard finns på plan att dirigera laget.

Författat av: Markus

Manchester United, det obalanserade laget!

Dubbel utslagning i Manchester under veckan. Varken City eller United gick vidare till någon åttondel i Champions League. City gjorde vad de kunde och hemmaslog imponerande Bayern München, men det räckte föga när Napoli planenligt vann i Spanien. United däremot var uddlösa och aldrig riktigt nära. Giggs har nog gjort sitt och Rooney ser väldigt trubbig ut. Vidic skadad, en skada som håller honom borta hela säsongen, ett oerhört tungt besked då Vidic är ryggraden i hela försvarslinjen. En osäker och tafatt De Gea, ja United var som allra sämst, när de skulle vara som allra bäst. Nu blir det Europa League för båda lagen. En turnering där City är klart bäst rustade. I United finns följande frågetecken som måste täppas till om det ska bli någon titel överhuvudtaget:

1. Målvaktsposten. Lindegaard eller De Gea? Eller ingen av dem? Bristen på rutin har kostat många viktiga mål och poäng.

2. Backlinjen. Ingen Vidic på hela säsongen, vilket är ett oerhört bakslag. Bröderna Da Silva på skadelistan. Orutinerade Jones och Smalling, trötte Ferdinand...

3. Centralmittfältet. Det finns ingen "playmaker", Cleverly skadad, likaså Andersson (som förvisso ändå inte håller den klassen som behövs). Finns en lång lista över spelare som skulle kunna värvas in här, såsom Martinez, Sneijder, Modric mfl.

4. Wayne Rooney. Har efter en stark start haft en mindre bra säsong, dels för att han fått agera centralmittfältare. Det finns fler spelare här med som inte heller kommit upp i normal standard såsom Nani och Valencia. Valencia har dock inte fått speciellt mycket speltid och levererat helt okej då han fått förtroende.

Nej det ser mörkt ut i Manchester United i år. Fergusson har stött på patrull i sitt lagbygge. Jag blir förvånad om det överhuvudtaget blir någon titel i år. Lagets samtliga delar (inräknat med skador) är helt enkelt inte tillräckligt bra för att slåss på den absoluta toppen.

Författat av: Mattias Sundqvist

Taktiska missar

Kikade lite på matchen Wolves – Sunderland häromdagen. Anfallsspelet för the Black Cats såg faktiskt rätt bra ut, man fyllde på med spelare, hade bra fart i löpningar och skulle kunnat skapa en hel del bra chanser. Om det inte vore för Nicklas Bendtner. En så överdrivet självkär spelare får man leta efter, och Zlatan är inte ens i närheten där. Bendtner såg till att Sunderlands alla löpningar blev totalt resultatlösa, förutom en där de struntade i att passa honom. Mest stod han helt fel i sitt positionsspel och Sebastian Larsson skällde på honom, tillika Eric Black som haft huvudansvaret tills Martin O’Neill nu kommit in. Mittfältet i the Black Cats såg bra ut, Sessegnon har bra idéer och Sebba fungerar bra. Att den senare dock filmade till sig en straff var inte särskilt fint gjort. Men som så många gånger så missas straffen som man får efter filmning. Och att sedan Wolves har anfallare som gör det en anfallare ska göra måste känts extra tungt för Sebba. Gällande Sunderland behöver Martin O’Neill ta med Bendtner i en taktikskola så han lär sig positionsspel. Annars är det dags för O’Neill att ta sig en titt på transfermarknaden i januari.

Igår spelade Liverpool med chans att kunna ta sin sjunde raka bortaseger, något som inte gjorts sedan 1988. King Kenny ställde upp med Suarez, Carroll och Bellamy från start vilket visade på en offensiv idé. Men det är något som saknas. En hel del chanser skapades borta mot Fulham men ramträffarna studsade ut istället för in i mål. Carroll känns inte som att han passar in i spelet alls och det är frågan om Kenny ska fortsätta att satsa på honom. Maxi fick inte ens spela igår och Kuyt fick väldigt liten chans att påverka. Vidare byttes Downing in, som egentligen är den spelartyp som passar bäst med Carroll, men de två fick inte spela ihop. Spearings utvisning var helt felaktig, och den lät Fulham ta över taktpinnen lite mer. Det är trist med sådana domslut som i matchen igår då också Suarez fick käka Hangelands armbåge i varje duell utan att få någonting med sig. Men med så många chanser ska man ändå lyckats få hål på, den för kvällen, riktigt starka Mark Schwarzer. 1-0, hemmaseger för Fulham, efter en liten miss av Reina, gav istället Martin Jol och Fulham behövliga poäng i bottenstriden.

Författat av Markus

E- sports den nygamla flugan!

För att ta tag i de lite mer alternativa "sporterna" så har vi idag lämnat plats för något som kallas elektronisk sport. I folkmun skulle man nog snarare kalla det data- spel eller nörderi. Den kräver ingen överdriven fysisk ansträngning och kan ses som ett högintensivt parti schack. Inom detta finns det dock en enorm marknad med sponsorer, vinstpengar samt bredd i världstoppen som är klart imponerande. De finns flera olika spel man tävlar i så som Warcraft, Quake, Counter- Strike och det just nu klart populäraste Starcraft 2. Starcraft 2 är en uppföljare till det populära strategispelet Starcraft med tre helt skilda raser; Terran, Protoss och Zerg. Spelet är ett kombinerat inkomst/armé spel och handlar ytterst om att förgöra motspelarens byggnader och trupper.

Marknaden för Starcraft 2 är uppdelad så att de bästa spelarna möter varandra individuellt och i lag inom den högsta ligan GSL samt en hel del turneringar med speciell inbjudan under året. Tävlingsformen är utslagsturneringar med prispengar i potten. De flesta turneringarna görs upp live inför publik men vissa är rena online- turneringar och då sitter man i sitt hem eller där man helst behagar. Upplägget på turneringarna liknar en kombination av slutspelet inom svensk elitseriehockey och VM- turneringar i fotboll, med grupp och slutspel. I slutspelsfasen möts spelarna i bäst av 3,5 eller 7 matcher. De duktigaste spelarna har detta som heltidsyrke och tjänar en bra hacka. Turneringen under "lanet" "Dreamhack" i Jönköping under helgen som gick genererade 200 000 samt 90 000 för ettan och tvåan i Starcraft 2 turneringen.

Elektronisk sport är inget nytt och hade tidigare sina glansdagar runt milleniet då "lanandet" var väldigt populärt och datorers prestanda började skjuta i höjden. Det verkar dock som att flugan är på väg att återvända och expandera. Intresset ökar och når en bredare publik än den traditionellt är förknippad med.

För den som är intresserad av att läsa mer om fenomenet, eller för den som kanske redan spelar eller tar del av Starcraft 2 eller andra online- spel så rekomenderar jag följande länk: www.gomtv.net. Här kan man registrera sig gratis med hjälp av sitt facebook- konto och kolla in gratis live- streams och följa diverse olika turneringar.

Kommentera gärna efter artiklar och säg vad ni tycker om aktuellt ämne. Om det är något som intresserar eller inte intresserar! All feedback är välkommen, så att man eventuellt kan minimera eller utöka de specifika avdelningar.

/Författat av Mattias Sundqvist

Föredettingar i toppmatch!

Liverpool kom till London för att ta med sig poäng i vad som kommer vara starten i en tung period, med dubbla matcher mot Chelsea och ett möte mot Manchester City. Därför var det extra härligt att Liverpools fans överröstade Chelseas på Stamford Bridge. Chelsea kom till start utan de kontroversiella f.d. Liverpool spelare Torres och Meireles och höll tag i spelet, pressade på rejält under perioder och en frispark av Drogba fick de flesta att tro att hemmalaget tagit ledningen. Bellamy, Maxi och framför allt Suarez visade dock stor rörelse och fantasi vilket gav Pool ledningen och Maxi anser jag nu har bevisat att han ska vara kvar i truppen. Chelsea är dock starkare i sitt anfall än vad Liverpool är i sitt försvar och detta gav de blå kvitteringen, Sturridge visar att han är för bra för att hållas utanför startelvan. Skönast som Liverpool-supporter är dock att se när Torres och Meireles kommer in på plan och att istället f.d. Chelseaspelare Glen Johnson går in och avgör gigantkampen och King Kenny fortsätter sin goda svit mot Chelsea. Nu är "vi" tillbaka i hög grad att ta oss an kampen om Champions League-platser, men måste tilläggas att Carroll har en hel del att bevisa, just nu känns det som att vi behöver få in fler anfallare av klass i januari-fönstret.

På hemmaplan är det turbulens i landslaget, där det alltid verkar behövas syndabockar för media. Zlatan var inte bra mot England, men det var väldigt många andra som var riktigt dåliga där också, men skönt att se som IF Elfsborgs-supporter Anders Svensson komma in och visa att det är han som fortfarande ska vara i startelvan i kommande landskamper.

Gällande IF Elfsborg förresten är det fortfarande ovisst vem som kommer ta över efter Haglund. Däremot så har vissa rykten viskat till mig att de sett Svennis i stan. Om han nu är där för att kika runt lite på en semester efter ett tungt avslut hos Leicester eller om han tyckte synd om David Elm och ville hjälpa honom med försäljningen av julkalendrar återstår att se. Rykten är dock rykten men jag tror att Svennis skulle fixat en ligaseger till IF Elfsborg, tyvärr tror jag att prislappen skulle bli lite väl hög. Lennartson känns som ett mycket mer nyanserat val.

I övrigt så måste jag som gammal Boråsare här också hylla Borås Basket! Riktigt roligt att de nu hänger i toppen av Basketligan och ser ut att kunna utmana om ligaseger!

Författat av: Markus

Bara sport, bara sport, bara sport hela helgen lång!

Igår var det fullspäckat med matcher i de största ligorna efter landslagsuppehållet. Vad sägs om Manchester City- Newcastle eller kanske Valencia- Real Madrid? Toppa det hela med lite NHL, Serie A och elitserien i hockey för den som är sugen. Jag hade nedan tänkt redovisa lite för de matcher jag följt:

Norwich- Arsenal, slutresultat 1-2. En väldigt rolig, intressant och underhållande match mellan två relativt formstarka lag. Mertesacker hade en hel del problem i Arsenals backlinje och strulade vid ledningsmålet för Norwich. Två andra anmärkningsvärda saker är hur trygg och stabil Vermaelen är samt i vilken superform Van Persie är i. 10 mål på 5 matcher och verkligen allt i anfallsväg går via Van Persie. Frågan är om Van Persie någonsin varit en så här lysande stjärna förut. För tillfället europas bästa anfallare. Chippen vid ledningsmålet ger gåshud.

Manchester City- Newcastle. Det var nog många tillsammans med mig som hoppades på att Newcastle skulle göra det svårt för de suveräna serieledarna. Spänningen höll en knapp halvlek resten, var bara en transportsträcka. Stabil och trygg seger med 3-1 efter inte mindre än två straffmål.

Swansea- Manchester United. Det verkar som att United efter återkomsten av Vidic har gått "back to basic". Ett tryggt och urstarkt försvarspel är grunden nu precis som den framgångsrika säsongen 2007-2008. Det sprudlar inte, men det vinns. Vi har nu två raka 1-0 segrar. Dessutom är nollan intakt sen debacklet mot City.

Fiorentina- Milan (0-0). Sett över 90 minuter så var Milan de klart bättre laget men hade väldigt svårt att skapa riktigt farliga målchanser. Zlatan jagade mål nummer hundra i Serie A men får nog jaga ett tag till. Det blir lite farligare när Pato gör ett inhopp i 70:e minuten. Flera viktiga räddningar av Fiorentinamålvakten håller kvar Fiorentina i matchen. Men toppmöten i Serie A slutar som så ofta, mållöst.

Valencia- Real Madrid (2-3). Spanienexperten Christoffer Kviborg lovade både Madridvinst och över 3.5 mål. Ett stort löfte som inte alls såg ut att hållas. Men efter en magisk avslutning som hade det mesta så kunde Real fortsätta med en serieledning där Barcelona är 3 poäng bakom. I ärlighetens namn så borde nog Valencia haft en straff i slutminutrarna efter handsen på Higuain. Nu blev det dock inte så och fantomtränaren Mourinho får fortsätta att rida på säsongens framgångar i Madrid.

Montreal Canadiens- New york rangers (4-0). Rangers som hade tänkt utöka sin otroliga svit ytterligare stötte på patrull. En läckande Martin Biron i målet och ett helt oinspirerat Rangers blev en mumsbit för ett ohyggligt försvarsstarkt Montreal.

Missa nu inte Chelsea- Liverpool klockan 17.00!

Författat av: Mattias Sundqvist

En intressant och något otippad trio!

När jag i söndags satt och kollade på fotboll fick jag se något oväntat. Ett för dagen oerhört piggt Bolton som lirade skjortan av Stoke. Nog för att Stoke inte är Premier Leagues bästa lag, och att de dessutom har en klart nedåtgående kurva, Boltons spel var imponerande. Anfallsdiamanten bestående av en för dagen helt lysande Chris Eagles (före detta ungdomsspelare i Manchester United), en skadeförföljd Ivan Klasnic och en ständigt presterande och underskattad Kevin Davies, var grymt imponerande och ska bli hyperintressanta att följa under resten av säsongen.

Jag vill passa på att höja ett varningens finger för Bolton nu som efter den knackiga inledningen dels har lättare matcher ett tag framöver, dels har en anfallstrio av hög klass, och dels verkligen verkar ha fått upp ångan i maskineriet. Bolton reser sig och Davies, Klasnic och Eagles blir en hyperintressant samt något otippad trio i årets Premier League! Detta kan nog i bästa fall leda till en stabil mittenplacering i ligan. Sportgeniet, det var här ni hörde det först!

Författat av Mattias Sundqvist

Tränarcirkus!

Det finns få tränare som blivit så bespottade som Sven-Göran Eriksson. Enligt mig är han Sveriges mest meriterade coach som förtjänar respekt, klubbägare som tror på honom, och han besitter kunskap som saknas hos andra svenska tränare. Ändå sedan han fick gå från Englands landslag, där han för inte alltför längesen åter var i ropet, har han blivit sviken av både den ena och andra ägaren, och Sven-Göran har fått ta skulden för brutna löften. Det man tydligt kan se är att han, inte sedan han hade hand om Englands landslag, har tillåtits att få chansen att bygga ett lag, en trupp som ska kunna fungera tillsammans och nå gemensamma mål. Framgångar tar tid att bygga, fråga Alex Ferguson. Svennis tog senast över ett Leicester i kris, som hade börjat säsongen på sämsta tänkbara sätt, med en vinst på 9 matcher och en sistaplats som gjuten för dem i Championship. Han lyckades vända på situationen utan att ha någon större tid för att korrigera spelartruppen på det sätt som han önskade. Man slutade på en respektabel 10e plats, och han tilläts få fortsätta denna säsong också. Om vi stannar upp där, en 10e plats där han coachat 37 matcher och vunnit 18 av dem, borde väl ses som ett rätt okey resultat för en klubb som då inte hade några större muskler. Just muskler, ekonomiska sådana, debatteras det ofta när det handlar om Svennis och nu Leicesters transfermarknad. Det som dock inte pratas om svart på vitt är att många av övergångarna var free transfers och att det dessutom sålts en del spelare. Dessutom har han förlitat sig på inlånade spelare och jag anser att debatten bör läggas ner för längesen. Särskilt nu i en värld där vissa lag har hur mycket pengar som helst, och där lagen i Championship haft ungefär lika starka muskler som Leicester haft under denna säsong. Detta sagt utan att ha absolut koll på deras ekonomiska balans, men faktum är att Svennis inte har betalat några överpris för spelare, likt Liverpool betalade för Carroll. Men pengar är alltid en svensk avundsjuka när det kommer till Svennis klubbar.

Det är flera managers som har lyckats mycket sämre än Svennis i sina respektive klubbar. Championship-serien är en jämn serie där mer än hälften av lagen tror att de ska gå upp till Premier League varje säsong, och när Svennis lämnar klubben ligger man inom endast två poängs avstånd upp till 5e platsen och kvalplats och endast fem poäng till en direktplats till Premier League. Svennis, bortsett från sista matchen han var ansvarig, har inte direkt gjort ett dåligt jobb hos Leicester, men klubben är känd för att sparka tränare efter tränare och det kanske är så att Svennis inte skulle valt att gå dit från början under de förutsättningarna. Fansen uppges vara chockade, precis som jag på twitter kunde se att spelarna i truppen var, över att Svennis sparkades. Men nu tycker jag att det är dags för Sven-Göran Eriksson att erbjudas ett riktigt jobb. Detta jobb var så gott som ledigt, tills Steve Kean lyckades få sitt Blackburn att peta bort Newcastle i ligacupen på förlängningstid i en match som gav Rovers en plats i kvarsfinal. Men ändå, denna säsongs Premier League har lag som i tabellen ska ligga under Martin Olssons klubb, och fem poäng på nio matcher kan inte vara godkänt någonstans. Spelbolag har hyfsat låga odds på att Blackburn blir Svennis nästa arbetsgivare, men det diskuteras huruvida ägarna kommer att låta Svennis få den summa pengar för transfers han vill ha. Svennis har väldigt bra koll på marknaden och behöver inte enorma summor för att få ett lag som Blackburn att lyfta sig. Tillsammans med Blackburn ligger Wigan och Bolton sämst till i tabellen, och det bör hända saker snart på arbetsmarknaden.

Förutom Svennis är ju bland annat även Martin O’Neill ute efter nytt jobb. Han borde ta över Leicester där han har lyckats tidigare och där fansen skulle stötta honom även i kampen mot ägare, en fight som han förlorade i Aston Villa. Jag ser fram emot den närmaste tiden, för nu är det snart dags för ett nytt transferfönster och jag anser att en manager ska komma in, till exempel nu i november, för att skapa sig en uppfattning om spelare i klubben, vad som behövs och vad som duger innan det är dags för att handla.

På ett närmre plan är det turbulens även i Allsvenskan, där tränare avgår eller byter klubbar. Tom Prahl har hoppat av det sjunkande skeppet Trelleborg som har kursen ställd mot Superettan, och en rolig grej i det hela är att Lagerbäck gärna hade sett Tom Prahl istället för Hamrén i landslaget, enligt en artikel i Aftonbladet. I Blåvitt är det såvitt jag vet alltid kaos i tränarfrågan, men det överlåter jag till Mattias att utreda, då det är hans bord. Istället ska jag nu diskutera Elfsborg och då Magnus Haglund. I Elfsborg har Magnus Haglund skaffat sig ett smörgåsbord av talangfulla spelare och en sportchef i Stefan Andreasson som måste ses som Sveriges absoluta främsta. Assisterande tränare Peter Wettergren extraknäcker i landslaget som spion. Haglund ledde Di Gule till sitt första SM-guld på 45 år under året 2006 och har sedan dess prenumererat på topplaceringar. Det som dock saknas, och har gjort de senaste säsongerna är den hunger som behövs för att nå ända fram. I år slutar Elfsborg på en 3e plats, där målet för första gången var riktigt tydligt, man gick för guld. Det finns mycket att debattera kring detta, om att IF Elfsborg är ett svenskt storlag som alltid är med där uppe, och att detta är något som Haglund ska tackas för. Jag är dock en av de som ställer mig på den andra sidan, och anser att det är mycket som fattas Haglund för att vi ska bli en klubb a la Rosenborg eller FC Köpenhamn, i Sverige. Taktiska misstag, stämningen har sjunkit i omklädningsrummet och spelare har kritiserat honom öppet, han har helt enkelt tappat förtroendet hos både spelare och fans. Det är dags Haglund, lämna nu, även om det redan är för sent, men det skulle i alla fall innebära att nästa säsong kunde bli spännande ur Elfsborgsögon, där vi äntligen kan få hoppas på guld igen.

En sista sak måste också tilläggas, Grattis GIF Sundsvall! Till slut blev det avancemang, även om man verkar ha sämst nerver i Sverige och förlorade bortamatchen mot J-Södra där endast en poäng behövdes. Nu fick man hjälp av Hammarby som på övertid vann mot Ängelholm, vilket hjälpte Giffarna att nå Allsvenskan 2012. Alltså, ett riktigt norrländskt lag i Allsvenskan nästa år!

Nu vill vi höra er som läser bloggen därute, vad ni har för tankar och idéer kring denna cirkus, vilka ska gå vart och varför. Kommentarer tas gladeligen emot. Sätt fart och få liv i denna blogg nu!

Författat av: Markus Hagnestål

De mest intressanta idrottshändelserna just nu!

Detta är vad som berör mest just nu!

Van Arsenal. Ja, vad vore Arsenal utan Robin Van Persie? Ett bottenlag troligen eller i bästa fall ett mittenlag. Lagets klart mest lysande stjärna är urviktig i ett annat något mer mediokert Arsenal.

Alla hatar Svennis i England förutom spelarna. Det verkar onekligen så. Sparkad och bespottad. Felbeslut hit och dit. När Sven-Göran lyckas hålla sig borta från damerna blir han istället bedragen på andra sätt.

Du Reitz medverkan i handbolls- em 2012 är ytterst osäker. En väldigt lovande svensk spelare med ”kötta på” mentalitet kan saknas när Sverige ska stångas mot övriga europa efter årsskiftet. Stundande Supercup verkar även vara en lågprioriterad historia för det svenska handbollslandslaget. I övrigt är det ett oroväckande skadeläge inför EM. Tackat nej till stundande Supercup har bla Doder, Carlén och Kim Andersson gjort.

Rekordjämn Elitseriehockey. Ja denna serie är till och med jämnare än fotbollsallsvenskan har varit på senare år. I en tabell med trepoängssystem går det fort. Ettan Skellefteå har nio vinster och sex förluster, sjuan Växjö har samma statistik men fler övertidsvinster.  

Inom samma ämne som ovan: Pånyttfödelsen av ”Dagiskedjan” ”Dragkedjan”, kalla den vad ni vill, den innehåller i alla fall Tolsa, Lundqvist och Kahnberg. Kedjan har skapat 18 poäng på 9 matcher för Frölunda och visat att gammal kärlek aldrig rostar.

Har inte Glenn Hysén ett bäst före datum? Han syns överallt, reklamer och idrottsevenemang. Han titulerar sig tipsexpert men delar i ärlighetens namn ordförråd med en bullätande treåring.

Jonas Olsson segrare och målskytt. Majestätiskt och bättre än Majstorovistisk. Framtidens svenska krigare.

Barcelonas glans på väg att falla? 1-0 mot ett decimerat Granada på bortaplan imponerar föga, inte heller krysset mot Sevilla. Tillfälliga fläckar eller bestående dalmatiner? Den som lever får se.

Författat av Mattias Sundqvist

United- "Shitty" 1 jävla 6.

Ja ni såg rätt. Ja jag är bitter. Stryk med 6-1, 6-1! Inte i mina vildaste drömmar hade jag kunnat förutspå en sådan kollaps på Old Trafford. Fergusson har gjort mycket bra i sina dagar men när det gäller Johnny Evans så undrar jag hur han tänker. Jag hade hellre spelat Hjalmar Jonsson i mittlåset för United och då är det ändå min "hatspelare" i IFK Göteborg. Vad vill jag säga med detta? Det verkar ganska uppenbart, Johnny Evans är helt värdelös. Efter att ha sålt mediokra spelare så som Brown och Oshea inför säsongen är Evans nu en av de få bölderna kvar. Att han kommer vara avstängd i två matcher efter det röda kortet är en klen tröst när han redan förstört "årets match" i Premier League.

Det känns på något sätt att den här matchen tog fokus från allt annat den här helgen. Att Queens Park Rangers lyckas slå Chelsea med 1-0 hamnar i skymundan. City har köpt ihop ett helt lag(två om man ska räkna med avbytarbänken). Nu står det klart(om det inte redan gjorde det) att man kan köpa sig framgång i fotbollsvärlden. Ta ett "loserlag" och spendera några miljarder och sen är saken biff. 

Jag var tvungen att skriva av mig all frustration från gårdagen och kommer nästa gång återvända till bloggen mer objektiv.

Författat av Mattias Sundqvist

Svaga nerver i GIF Sundsvall gav Åtvidabergs FF en plats i Allsvenskan

Som en del vet om åkte jag till Östersunds ”grannby” för att bevittna seriefinalen i Superettan mellan hemmalaget GIF Sundsvall och Åtvidabergs FF. Ett Sundsvall som äntligen skulle slippa tredjeplatsen och kvala, vilket tidigare resulterat i besvikelse, hade nu chansen att slå på stort och till och med vinna hela serien. Norrporten Arena var fullsatt, vilket var riktigt kul att se. En arena förresten som är belägen mitt inne i centrala Sundsvall och är bra nog för att bli en allsvensk arena. Frågan var ju om laget var redo att ta steget till högsta serien. Väl på plats, snett bakom ÅFFs avbytarbås hade man full koll på händelserna på planen. Första halvlek visade GIF prov på kreativitet och lyckades med ett stolpskott, ett ribbskott och ett missat friläge (där ivrighet ledde till ett dåligt val av anfallaren). Kan inte säga vilka som hade lägena, förutom att Skulason, isländske playmakern i Sundsvall var den som träffade stolpen. Skulason visade att han är en av de viktigaste spelarna i GIF, men jag måste säga att ÅFF var väldigt säkra i sitt positionsspel och hur de skulle göra för att inte vara sårbara mot Giffarna, och islänningen tilldelades inte mycket utrymme. Genom de fina objektiva ögonen som går att ha som utomstående, kunde man se att det dock fanns en hel del luckor i ÅFFs försvar, framför allt i andra halvlek, men som Giffarna inte nyttjade på ett taktiskt korrekt sätt. 0-1 i paus gav ÅFF det lugn de behövde inför andra halvlek, och GIF började kika ner mot kvalplatsen i tabellen igen.

I andra halvlek visade ÅFF upp taktisk fingerkänsla när man backade hem med mycket folk men lät snabba spelare vara det hot som behövdes för att GIF inte skulle kunna känna sig helt säkra. Framför allt vill jag varna för nummer 7, Kristian Bergström, som visade prov på enorm vinnarskalle och speed när så behövdes, och kan bli kul att se i Allsvenskan. Giffarna tryckte på i andra halvlek, något som många anser skulle ha resulterat i segern, men där jag anser att trycket inte resulterade i tillräckligt många chanser. Inlägg efter inlägg slogs in i straffområdet, något som folk i allmänhet verkar tro vara målchanser, men ÅFF plockade lugnt undan bollarna och satte upp passningar på sina offensiva spelare. Vid ett tillfälle var bollen väldigt nära mål, en turbulent situation där man behöver tv-repriser för att kunna uttala sig om bollen var inne.

Men nu ska detta inlägg egentligen inte vara en matchrapport utan mer ett inlägg av analytisk karaktär. För att GIF tidigt i andra halvlek skulle kunna vända på situationen hade det behövts ett mer fysiskt mittfält, där Skulason väger lätt och de övriga inte höll den standard ett topplag i Superettan ska hålla. Jonas Wallerstedt, erfarna och tunga anfallaren/mittfältaren hade varit ett perfekt val till att kriga sig till en bättre position på mitten. Åkeby var inte säker i sitt coachande och att byta ut Robert Lundström som skötte sig utmärkt på högerbacken och hotade offensivt, bidrog till att GIF även tappade mycket av det kantspel de tidigare hade. Istället användes senare Wallerstedt som target player, något ÅFF inte behövde vara direkt oroliga för. Men den största missen som Åkeby gjorde var att hans lag inte spelade ut med backen, där hade ÅFFs försvar stora luckor. Detta är något som Thomsson måste rätta till, nu när de går upp i Allsvenskan. Åkeby saknade taktiska upplägg och idéer i sin bok, medan Thomsson i ÅFF visste precis hur han skulle matcha sitt lag.

Åtvidabergs FF är nu klara för allsvenskan och det är bara att gratulera laget som hade sina största framgångar i början på 1970-talet med Ralf Edström och Roland Sandberg i truppen. Med tanke på hur den taktiska situationen utspelades på Norrporten Arena, räknar jag med att Thomsson har idéer om hur de ska kunna klara sig kvar i Allsvenskan 2012. Klubben är nu i högsta serien för 17e gången, grattis Åtvidabergs FF!

För Sundsvall krävs det minst en poäng för att direktkvalificera sig för Allsvenskan. Man reser ner till Jönköping för att möta J-Södra som också är taggade till tusen då det står mellan dem eller Hammarby IF att tvingas till kvalet i nedre delen av tabellen. Det intressanta i hela den här situationen är hur spelschemat lyckats bli så här spännande. Hammarby IF slåss för sin överlevnad i Superettan och åker till Ängelholm för att säkra sitt kontrakt. Ett Ängelholm som just är den kandidat som hotar Sundsvall till direktkvalificering. Det blir alltså en avslutningsomgång i Superettan den 22 oktober som är helt klart värd att hålla ögonen på. Då jag gärna ser ett lag från det riktiga Norrland (Gefle IF-fans får ursäkta, men ni finns i princip i Svealand) vore det inte fel om GIF tar med sig tre poäng hem från besöket i norra Småland. Jag tror också att GIF Sundsvall äntligen är redo att ta sig upp till den svenska fotbollens ”finrum”. Ängelholms FF är också laddade, och tabellen visar att dessa båda är starkare än lagen de möter. Jag tror alltså på seger för de båda och således att det gäller att försöka hålla nere siffrorna för Hammarby och Jönköping för att hänga kvar, det kommer att avgöras på målfoto.

Författat av: Markus

Klassiskt tungviktsmöte

United

Rooney i blåsväder och en Cleverley fortsatt skadad. Förutsättningarna ser på förhand lite småknackiga ut för United. Vidic är på väg tillbaka efter att ha spelat med Serbien i veckan, men det är oklart om han kommer vara tillräckligt matchtränad för att få delta i morgon. Försvaret kommer dock vara mer eller mindre intakt eftersom Smalling är fullt återställd. På pappret har United både ett starkare och mer samspelt lag. Bortaplan oroar dock. Det är ingen lätt uppgift att komma till Anfield och vinna på beställning. Tändvätskan borde vara optimal i Liverpool som startat ett nytt lagbygge men även har revansch att utkräva efter att United gått om i antalet vunna ligatitlar. Under landslagsuppehållet har det varit flertalet tråkiga besked för unitedspelarna Vidic, Fletcher och Evans, där spelarnas respektive landslag missat EM-slutspel. Detta kan i bästa fall fungera som en tändvätska och man får hoppas att vi ser spår av revanschlust bland dessa spelare och Rooney i morgon.

Det är svårt att tippa startelva för ”The devils” men jag tror att uppställningen liknar denna:

De Gea

Jones- Ferdinand- Smalling- Evra

Young- Andersson- Fletcher- Nani

Rooney

Hernandez

Fergusson sparar troligtvis Vidic då han inte är fullt matchtränad. Varnar dock för att han kan välja en 4-5-1 uppställning med Rooney ensam på topp och hårt arbetande Park och Valencia på kanterna samt stoppa in Carrick centralt i mitten. Det är en uppställning Fergusson brukar välja när han speciellt vill vinna mittfältskampen. En annan möjlighet är att Evans startar i mittlåset istället för Ferdinand som inte riktigt gått att känna igen på senare tid.

Ska jag ge mig på ett tipp så tror jag på 1-1. Liverpool borta är ingen lätt match och kryss verkar troligt på förhand.

Andra matcher att hålla ögonen på:

Förutom Liverpool- United tycker jag Newcastle hemma mot Tottenham är den intressantaste matchen även ifall det finns annat smågodis i form av Levante- Malaga och Lazio- Roma. Det här blir den första matchen med rejält motstånd för de svartvita. Kommer de att behålla den imponerande förlustfria sviten eller tar det stopp här? Samtidigt behöver Tottenham vinna för att inte halka alldeles för långt efter lagen kring fjärdeplatsen.


Författat av: Mattias Sundqvist

Liverpool
Liverpool FC får besök denna lördag i sin anrika arena Anfield av ett annat lag från öarna, ett rätt hyfsat lag. Soran Ismail, komiker samt Liverpoolsupporter är inte direkt optimistisk utan anser att vi för tillfället inte är det bästa laget av de två som ska mötas. Även om United har ett starkt facit i ligan så här långt så är ändå Liverpool ett av de lag som absolut har chans att rubba dem, och att matchen utspelas på Anfield ger oss en fördel. Gällande statistik hänvisar jag till supporterklubben som har full koll. En kul notis är att ungdomslagen möttes idag och Liverpool vann med 2-1. Svensken Kristoffer Peterson startade och spelade 90 minuter, men blev utbytt på övertid.

Liverpool har en helt skadefri trupp, vilket leder till lite bekymmer för "King Kenny" som nu har en hel del tuffa val att göra i backlinjen. Därför blir det också svårare att spekulera i vilken elva som kommer starta, men jag tror den blir följande:

Reina (mv) – given, finns inget alternativ, väldigt trygg sista utpost.

Johnson (hb) – rutinerad, har en del att bevisa men har spelat på hög nivå och vet vad som gäller. Gillar att följa med i anfallen och har förmågan att utmana samt slå vettiga inlägg.
Enrique (vb) – en värvning jag var tveksam till, men jisses vad den här offensiva ytterbacken dominerar sin korridor. Är stark, snabb, bra på inlägg och har oerhörd arbetskapacitet
Skrtel (mb) – går naturligtvis att sätta Coates eller Agger här istället, som båda egentligen är bättre på allt, men Skrtel är inspelad i backlinjen.
Carragher (mb) – en kämpe som offrar allt för sin klubb, börjar bli till åren och ska så småningom plockas av, men är en lojal spelare som aldrig ger upp.

Lucas (cm) – har utvecklats till en startman, en spelare som jag varit negativ till då han tidigare slarvat bort många passningar. Nu mer positionssäker och bättre på att hantera bollen.
Gerrard (cm) – kapten, hjärtat i maskineriet med mål att krossa rivalerna. Bra på allt, och likt "Carra" ger han aldrig upp.
Kuyt (ym) – om jag tidigare skrivit om spelare som inte ger upp kan man likna Kuyt vid en duracellkanin, otroligt viktig för sin kämparinsats och är vass på returer samt skjuter bra.
Downing (ym) – också given i min elva, med lagets bästa inlägg är han ett viktigt vapen framåt. Bra skott.

Suarez (af) – målfarlig och teknisk irrationell anfallare som har väldigt bra blick för spelet. Kan överraska trots att han spelar med små medel, smart spelare.
Carroll (af) –  Carroll är stor, tung, målfarlig och en viktig pjäs i luftspelet.

Denna match kommer troligtvis ha högt tempo med hårda kamper över hela planen. United är inte direkt ofarliga och det gäller att visa hjärta för klubben och inte bli för griniga på plan. Liverpool behöver hålla hög press mot Uniteds backar för att göra dem osäkra vid speluppbyggnadsfasen och med både Carroll och Suarez på plan kommer de att ha fullt upp. Jag tror på hemmaseger men att United lyckas spräcka nollan. 2-1 är mitt tips.

Annat intressant i helgen
Jag är en av dem som tycker det är intressant att följa Sven-Göran Erikssons tränarkarriär, nuförtiden i Leicester. Klubben går för avancemang och har häng på topp-positionerna. Birmingham, nedflyttade till Championship inför denna säsongen, står för motståndet. Annars håller jag med Mattias om matchen Newcastle – Tottenham. Två lag i bra form som vill hänga kvar i toppen när slutspurten närmar sig. I Italien får AC Milan besök av Palermo, där gästerna går bäst i ligan. Zlatan och kompani har en del att bevisa och matchen kan bli riktigt sevärd. När detta inlägg publiceras går dessutom ett intressant möte  i tyska ligan på Eurosport 2 mellan Werder Bremen (3a) och Dortmund (6a).

Författad av: Markus Hagnestål

Den svenska landslagsfotbollens återupprättelse utan Zlatan!

Igår hade jag tänkt ut precis hur jag skulle börja det här inlägget, "punchline" skulle vara följande: "Nu är äntligen landslagsfotbollen över och vi kan börja fokusera på det viktiga här i livet, nämligen klubblagsfotboll". Ett lagom provocerande och fränt uttalande som jag trodde skulle ta skruv. Idag finns inte de känslorna kvar. Landslagsfotboll har för mig vaknat till liv igen. Jag hade räknat ut mitt eget land Sverige. Tänkte att det skulle bli en play-off match där vi troligtvis åkte ut. Det var lite som Olof Lundh sa igår efter matchen då Kim Källström besökte tv4 studion, som för övrigt leds på ett eminent sätt av en förtjusande Anna Brolin. Lundh påpekade för Kim hur viktigt det var att kunna behålla en hög högstanivå under kommande EM, något som Sverige inte förmått under stora delar av kvalet.

Igår hittade Sverige en nivå som jag inte trodde fanns, de visade moral, kämparglöd och kyla. Jag funderade och ifrågasatte mycket av Hamréns arbete inför denna match, inte för att jag på något sätt ville ha tillbaka Lagerbäck, men det fanns många hål i den defensiva coachningen under tidigare kvalmatcher. Mot Holland klaffade allt, ja allt. Markeringsmissen som Huntelaar får nicka in 1-1 på, är den enda fläcken på ett annars helt underbart panorama.

Frågan man ställer sig, varför just igår? Varför klarar Sverige av att visa upp det här spelet mot ett på pappret övermäktigt Holland? En delförklaring måste vara att Sverige generellt trivs bättre mot lag där man inte strikt behöver föra spelet utan istället kan försvara med omdöme och gå framåt vid tillfälle. Vi har 2-0 segern mot Spanien 2006 som ett kvitto på detta och fler exempel finns. En annan delförklaring är Elmanders kapacitet när han får en större roll. Elmander var lysande igår, Elmander var lysande mot Spanien. Den kanske största förklaringen var att inte Ibrahimovic spelade.

Missförstå mig rätt, alla lag Zlatan spelat med får ytterligare en dimension i sitt spel. Problemet brukar vara att Zlatans roll blir alldelles för stor, och i ett kollektiv som Sverige vet jag inte om det finns plats för en individualist av den kalibern. Han ska alltid vara störst i sitt lag, allting ska kretsa kring honom och när han inte levererar så finns det ingen annan bakom som gör det, det låser sig. Hamrén har särbehandlat Zlatan. Ett landslag som vid seger går direkt till EM borde få känna stöd av sin lagkapten från åtminstone läktarhåll. Vart befann sig kaptenen då? Jo i Italien. Det håller inte. Jag bryr mig inte om anledningarna, det håller helt enkelt inte. Zlatan är för stor för landslaget och jag skulle vilja likna det vid förbannelsen som vilade över MODO Hockey då Peter Forsberg återvände från NHL. Spelet låste sig med Forsberg på plan. Ett tydligt exempel på när en spelare blivit för viktig, Henrys sista tid i Arsenal är ett annat.

Hur det går för Sverige i ett kommande EM kommer vara beroende av hur Hamrén väljer att hantera sin storstjärna och lagkapten. Trots sin mognad och mer uppoffrande spelstil ser jag inte Zlatan som lagkapten eller ledare för Sveriges landslag.


Författat av: Mattias Sundqvist

Klara för EM!!!

Efter en hur rolig match som helst att bevittna, lyckades Sverige med det som många trodde var totalt omöjligt. Vi vann mot detta oövervinnerliga land och enligt många experter hade vi inget att hämta i matchen. Själv trodde jag på en målsnål match men som jag såg att vi kunde vinna, om vi lät Holland dirigera och vi jobba med en hård bollvinnarmentalitet. Bollvinnarmentaliteten såg vi i överflöd i det svenska fotbollslandslaget där alla kämpade för varandra och där det var tydligt hur spelarna dirigerade varandra i sina positioner för att få ut det bästa av kampen. Roligast att se den hårda press Sverige satte över hela plan, vilket innebar att Hollands speluppbyggnad inte fick gå ostörd. Idag var det tempo, till skillnad mot hur landslaget spelade mot Finland, och det är så här jag vill se Sverige spela. Vi har starka, snabba spelare som är bra på skott och passningar, vilket visades idag. Nu är vi klara för EM, och där ser jag att vi har chans att gå långt!

Författad av: Markus

På väg mot EM!

Efter den missade finska krossen, där vi ändå lyckades få med oss tre poäng, går det naturligtvis att spekulera i vad som skulle ha hänt om andra spelare befunnit sig på planen. En sak är säker, Elm tillsammans med Källström lyckades inte alls med sin uppgift att styra tempot och kontrollera mittfältet. Eremenko hade lekstuga och Sparv samt Väyrynen tilläts göra lite vad de själva ville. Det som tydligast syntes i matchen var bristen på organisation i försvarsspelet. Isaksson, Mellberg och Majstorovic som skulle agera ryggraden, och som dessutom har spelat mycket tillsammans, såg ut som de aldrig spelat ihop tidigare. Trots rutinen de tre besitter syntes brist på rutin. Lösningen? Kommunikation. För att försvarsspelet ska fungera måste det pratas över hela planen. Order ska komma från sista man och sträcka sig ändå till anfallarna, då försvarsspel ska spelas över hela planen. Detta blir extra viktigt mot ett Holland som anfaller snabbt och med mycket folk. Zlatan är avstängd vilket många verkar tycka är bra, men mycket av kritiken mot honom kan härledas till Sveriges låga tempo. Ibrahimovic behöver högt tempo. Mot Holland är detta dock inget bekymmer, då det blir mer viktigt att vara bollvinnare än att kontrollera tempot. Helst skulle jag vilja se en hård kamp med spelare som Holmén, Wernblom, Svensson och Källström på plan samtidigt. Sen hade jag gärna sett Hysén och Toivonen framför. Detta kommer dock inte hända, utan trolig startelva från Hamrén är:

Isaksson
Lustig - Mellberg - Majstorovic - Olsson
Larsson - Svensson - Källström - Chippen
Elmander
Toivonen

Spelaren i Holland jag varnar för är Dirk Kuyt, inte enbart eftersom han spelar i Liverpool FC. Inte heller för hans teknik eller målfarlighet. Utan för att han är en hårdjobbande maskin, som gör grovjobbet både i försvar och i anfall. Det gäller alltså att jobba stenhårt för varandra och inte försöka styra spelet i denna avgörande och sista kvalmatch. Jag hoppas på svensk seger, och tror att det är möjligt. Det blir målsnålt, Sverige vinner med 1-0 efter mål av Toivonen.

Författad av: Markus

Inför fotbollslandslagets ödesmatch!

Här kommer en analys av Sveriges landslag och optimala startuppställning inför kampen mot Finland i morgon. Detta är den elva jag (Mattias) helst ser starta, vilket inte är någon främmande uppställning. Det mesta tyder dock på att Hamrén väljer Majstorovic som mittback, ”Chippen” som vänsterytter och kanske ett annat centralt mittfält. Startuppställningen innehåller troligtvis ett 4-4-1-1 (4-4-2) system med en släpande anfallare, både här och i matchen på fredag. Min favoritelva presenteras nedan pedagogiskt med lagdelarna separerade, och från höger till vänster på planen. Vi börjar givetvis med målvakten.

Isaksson- Per Hansson knackar på dörren och vore det inte för att denna kvalmatchen är en av de sista i kvalet så borde Hamrén spela den för tillfället hetare och stabilare Helsingborsmålvakten som dessutom har framtiden för sig. Finns dock inte ens med i truppen.

                     

Lustig- Finns inte så mycket att tillägga, given.

J Olsson- Borde gå in i mittlåset istället för Majstorovic som var petad för Celtic i veckan, spelskickligare och ordinarie i Premier League vilket borde smälla högt.

Mellberg- Rutinerad och given.

M Olsson- Härligt offensiv, gör det bra i Blackburn.

Larsson- Finns alternativ i bla Rasmus Elm då Larsson varit formsvag, bör dock få starta.

Källström- Given, finns inte mycket att välja på centralt.

R. Elm- Formspelare, 6 mål på 8 matcher för AZ.                             

Bajrami- Snålt med speltid för sitt Twente i holländska ligan, fick dock spela sista matchen och har dessutom gjort mål. Får platsen eftersom han, till skillnad från ”Chippen”, har "framtiden för sig".

Toivonen- Släpande forward, suger upp bollar och leverar till Zlatan, har samtidigt ett helt okej skott själv. Alternativet här är Wernblom men hans fysiska spelstil passar nog bättre mot Holland än Finland.

Ibrahimovic- Lagets stora stjärna. Behöver hitta en jämnare nivå i landslaget, verkar trivas bättre i sitt klubblag Milan. Fortfarande given och kan i sin bästa stunder uträtta stordåd. Oklart med formen.

Det är ett väldigt offensivt och relativt ungt lag jag tagit ut. Detta borde passa utmärkt mot Finland som inte har en speciellt stark defensiv.

Givetvis är vi två stycken som ska tycka till och därför ska även Markus få dela med sig av sin ”drömelva” samt även berätta lite om vilka vi bör se upp med i Finland, förväntad matchbild och slutresultat.

Markus:
Fredagen den sjunde oktober befinner sig svenska landslaget i Finland för en måstematch. Tre poäng är vad som behövs och vad som krävs av det blågula laget som har chansen att ta sig till EM genom att bli bästa grupptvåa. Hur borde då Sverige formera sin startelva i denna viktiga kamp? Ska rutin finnas på planen eller bör den populeras av hungriga nykomlingar redo att slå sig in i truppen? En sak är i alla fall säker, Erik Hamrén satsar på att forma sin egen trupp med egna idéer.

I mål blir det Isaksson, men jag har på senare tid velat spela in Wiland där, då han imponerade stort i Europaspelet med FC Köpenhamn där han är förstaval.

På vänsterbacksplatsen har redan Oscar Wendt och Behrang Safari offrats efter mer eller mindre svaga insatser i landslaget. För mig har Martin Olsson länge varit ett givet val på den positionen, en spelare som hållit till i, enligt mig, världens starkaste liga Premier League under flera år nu och har utvecklats till en av Blackburns viktigaste spelare. Han är en korridorsspelare som kan användas både som back och som ytter.

På mittbackspositionerna bör de som spelar i sina klubblag få spela i landslaget. Idag är för mig den bästa svenska mittbacken Jonas Olsson, en stark mittback som samtidigt är bra på huvudet, till vardags i West Bromwich, samt Majstorovic som har erfarenhet och har en startplats i Celtic. Majstorovic var mystiskt petad senast men har dessförinnan varit given och lär fortsätta vara. Granqvist har för lite speltid och Mellberg är inte given i Olympiakos och det är nog dags att lämna startelvan i landslaget också. Till höger är Lustig given, Hamrén vet vad han har och det ska till en rejäl skada för att byta högerback.

Anders Svensson är nog den landslagsspelare det snackas om absolut mest, och då om han ska få spela eller inte. Saken är den att Svensson är trygg och rutinerad och har ett öga för spelet som många andra mittfältare saknar. Därför är han given i min elva. Kim Källström har enligt mig aldrig blommat ut riktigt i blågult, men besitter ändå kvalitéer som behövs i Sverige, främst med en riktigt bra vänsterfot. Sen är det då yttrarna, där Sebastian Larsson bör vara given i alla tänkbara startelvor. Det enda man kan påpeka är att vi då saknar korridorsspelaren som finns på vänsterkanten. Även med detta i åtanke är Larsson bättre än alternativen. En spelare som det debatterats om i sportvärlden på senare tid är Rasmus Elm, och han väljer jag som offensiv innermitt, sex mål på åtta matcher bör ge en plats där han kan få komma till målfarliga lägen. Har dessutom ett vapen på fasta situationer med långa inkast som ger en ny dimension i spelet. Då kommer vi till vänsterytterplatsen. Hade man kunnat klona Martin Olsson hade jag lätt gjort det, för de kvalitéer han har är riktigt bra som ytter också, men något sådant är ännu inte möjligt i dagens samhälle(än så länge), så då står man med valet mellan Chippen, Bajrami och Hysén. Mitt val faller på Chippen, en irrationell ytter som i sina bästa stunder kan spela på en väldigt hög nivå. Gäller bara att han håller den nivån, annars byter vi in Bajrami som tagit sig tillbaka i startelvan i FC Twente samt producerat mål från ytterpositionen.

Då var det bara en plats kvar, nämligen Zlatans. Förmågan att kunna dominera matcher med hjälp av storstjärnor gör att han givetvis bör starta i blågult. Det gäller bara att tempot matchar hans förmåga och inte blir för lågt. Alltså ett 4-5-1 där de fem mittfältarna är just mittfältare.

Startelvan blir därför följande:

Isaksson
Lustig – J Olsson – Majstorovic – M Olsson
Larsson – Källström – Elm – Svensson – Chippen
Ibrahimovic

Finland är under uppbyggnad med en förbundskapten som inte suttit länge på posten, så det gäller att det svenska centrala mittfältet håller hårt i taktpinnen och att ytterbackarna fyller på för att öka tempot. Jag tror dock på en försiktig inledning där vi kommer att öka i tempo allt eftersom matchen lider. Spelare att se upp med i Finland är Roman Eremenko, spelfördelare, finurlig och kreativ spelare som tillhör Rubin Kazan. Finland kommer senast från en hemmaförlust, 2-0 mot Holland. Sverige är motiverat och är i grunden bättre än Finland. Jag tippar på att Sverige vinner med 3-0 efter mål av Ibrahimovic, Elm och Martin Olsson.


Författad av: Mattias Sundqvist och Markus Hagnestål

Välkomna till Mattias och Markus sportblogg!

Efter ha klagat klart på diverse experter så har vi bestämt oss för att starta vår egen sportblogg. Här kommer vi först och främst behandla fotboll. Det kommer att skrivas artiklar och krönikor där vi, på ett förhoppningsvis, väldigt analytiskt sätt kommer att gå till botten med intressanta ämnen och sporthändelser samtidigt som vi reflekterar över sporten i stort. Omröstningar kommer att skapas och den öppna diskussionen förespråkas.

Den första artikeln ut är tänkt att publiceras på torsdag kväll för att sedan fortsätta med cirka två till tre artiklar i veckan. Vi har flera idéer om personer och objekt som kan inkorporeras i bloggen och kommer att lansera dem så småningom. Denna blogg skapades i första hand som en plats där vi kunde uttrycka våra tankar om sport i skrift. Givetvis hoppas vi att så många som möjligt väljer att följa oss genom livets väsentlighet, nämligen sport.